Mer om Funktionsrättskonventionen

Stat, kommuner och landsting ska använda Funktionsrättskonventionen

2008 godkände Sveriges riksdag Funktionsrättskonventionen. Sedan 2009 måste Sverige se till att de rättigheter som finns med i konventionen blir verklighet.
Såväl stat som kommun och landsting har ett ansvar för att förverkliga rättigheterna.

Funktionsrättskonventionens syfte är att säkerställa att alla mänskliga rättigheter som finns även gäller för personer med funktionsnedsättning.

Konventionen avser inte att skapa nya rättigheter utan att förstärka och omformulera rättigheter som redan finns uttryckta i andra konventioner om mänskliga rättigheter så att de fungerar för personer med funktionsnedsättning.

Länk: Exempel på hur konventionen förstärker rättigheter som redan finns

Olika typer av rättigheter

Medborgerliga och politiska rättigheter

Konventionen består av olika typer av rättigheter: Medborgerliga och politiska, men även sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Här beskriver vi lite närmare vad det handlar om för rättigheter.

Exempel på medborgerliga och politiska rättigheter är rätten till liv, förbud mot tortyr, rösträtt och likhet inför lagen. Stat, kommun och landsting ska genomföra dessa rättigheter omedelbart. De ska alltså gälla fullt ut från det att konventionen har blivit bindande för Sverige.

Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter

Exempel på sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter är rätten till bästa uppnåeliga hälsa, utbildning och social och ekonomisk trygghet.

Stat, kommun och landsting har tid på sig att genomföra dessa rättigheter.
Det står i konventionen att rättigheterna ska genomföras ”gradvist”.
Vad som krävs är att dessa rättigheter ska genomföras så fort som möjligt under användande av alla tillgängliga resurser.

Det innebär att statens myndigheter, kommuner och landsting har ett ansvar att:

  • Avsätta resurser
  • Planera för att rättigheterna ska gälla
  • Vidta åtgärder (kan handla om lagstiftning och annat)

Begränsningar av rättigheter

Statens myndigheter får i vissa fall göra begränsningar av dessa rättigheter.
Ett exempel är rätten till frihet som får begränsas för en person som döms till fängelse. Att låsa in den dömde är en tillåten begränsning – det framgår direkt av konventionen. Men det krävs även stöd i nationell lag och att begränsningen är nödvändig och proportionerlig.

Om staten befinner sig i, eller riskerar att hamna i, en allvarlig ekonomisk kris får sociala, ekonomiska eller kulturella rättigheter tillfälligt begränsas.
Detta är ett exempel på en begränsning som är en allmän princip.

Men huvudregeln är att staten, kommunerna eller landstingen inte får försämra dessa rättigheter, när de väl har införts.

De allmänna principerna är viktiga

När man använder konventionen ska rättigheterna läsas tillsammans med de allmänna principer som framgår av artikel 3 i konventionen – så dessa principer är mycket viktiga. Alla människor har rätt att behandlas med respekt för sin integritet och sitt inneboende värde. Det här är en grundprincip som alla mänskliga rättigheter bygger på. En allmän grundprincip i Funktionsrättskonventionen är att alla personer med funktionsnedsättning ska behandlas med respekt för individuellt självbestämmande och friheten att göra egna val.

Så här formuleras de allmänna principerna:

  1. Respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende
  2. Icke-diskriminering
  3. Fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället
  4. Respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten
  5. Lika möjligheter
  6. Tillgänglighet
  7. Jämställdhet mellan kvinnor och män
  8. Respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet

Länk:  Ett exempel på hur enskilda rättighetsartiklar kan tolkas tillsammans med de allmänna principerna