Statens skyldigheter

Statens skyldigheter

Enligt Funktionsrättskonventionen ska varje stat respektera, skydda och fullgöra konventionen. Här förklarar vi vad det innebär.

Respektera - staten får inte kränka rättigheterna

Skyldigheten att respektera innebär att statens myndigheter, kommuner och landsting inte får kränka någon av konventionens rättigheter.

Den här skyldigheten har traditionellt setts som en så kallad ”negativ” skyldighet. Det innebär att staten har ett ansvar för att inte agera på ett sätt som kränker konventionen.  Staten får exempelvis inte hindra någon från att rösta. 

Men när det gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning räcker det inte med att bara förhindra brott mot konventionen. Här måste staten dessutom aktivt genomföra åtgärder som gör att alla verkligen har möjlighet att rösta. Det handlar exempelvis om att se till att alla vallokaler är fullt ut tillgängliga, att allt valmaterial är tillgängligt och att personer kan få hjälp att rösta

Skydda - se till att ingen annan kränker rättigheterna

Skyldigheten att skydda innebär att staten ska se till att ingen annan kränker rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

Staten ska bland annat stifta lagar som förbjuder övergrepp på personer med funktionsnedsättning. Skyldigheten att skydda innefattar även en skyldighet att se till eventuella brott utreds och lagförs. Det handlar också om att se till att privata omsorgsföretag som ger stöd och service åt personer med funktionsnedsättning inte kränker deras rättigheter.

Fullgöra - staten ska vidta aktiva åtgärder

Skyldigheten att fullgöra innebär att staten ska vidta positiva åtgärder, det vill säga aktivt uppfylla rättigheterna. Det kan exempelvis handla om att tillhandahålla särskilt stöd i skolan eller om att tillhandahålla olika former av personligt stöd för att möjliggöra ett oberoende liv.

Om den enskilde på grund av en funktionsnedsättning saknar möjlighet att tillgodose sina rättigheter har staten en skyldighet att tillhandahålla det som krävs. Det innebär exempelvis att staten är skyldig att införa och upprätthålla system som möjliggör ett oberoende liv i samhället.