Artikel 26 Habilitering och rehabilitering
1. Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter.
I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program:
a) börjar så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga, samt
b) stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på landsbygden.
2. Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning för specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd.
3. Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering.
Vad innebär artikeln?
Artikel 26 handlar om rätten till habilitering och rehabilitering.
Habilitering och rehabilitering ska erbjuda och genomföra en helhetsbedömning av en individs hela situation.
Detta innebär att flera yrkeskategorier blir involverade. Insatser kan göras från ett antal olika yrkesgrupper – exempelvis läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped och dietist, men även kurator, psykolog eller specialpedagog.
- Habilitering erbjuds personer med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning.
- Rehabilitering erbjuds personer som till följd av sjukdom eller annan skada under livet förvärvar en funktionsnedsättning.
Målet är att uppnå bästa möjliga hälsa och funktionsförmåga, men även att stärka möjligheter för arbete, utbildning, social förmåga och delaktighet.
Habilitering och rehabilitering ska därför särskilt finnas tillgänglig inom följande områden:- Hälsa
- Sysselsättning
- Utbildning
- Social service
Åtgärderna ska syfta till att minimera, minska och förebygga konsekvenser av en funktionsnedsättning. Särskilt rehabilitering handlar om att så långt möjligt återställa förlorade funktioner eller skapa ny kompenserande funktionsförmåga.
Habilitering handlar om att hitta och lära sig använda andra förmågor för att så långt möjligt kompensera för en funktionsnedsättning. Detta för att göra det möjlig för personer med funktionsnedsättning att kunna behålla:
- Största möjliga oberoende
- Full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga
- Full inkludering och fullt deltagande i livets alla aspekter
Staten ska se till att det finns habilitering och rehabilitering som kan förverkliga dessa mål. Insatserna ska sättas in så tidigt som möjligt och det ska göras en tvärvetenskaplig bedömning av hur behoven ser ut.
Artikel 26 innebär också följande:
- All habilitering och rehabilitering ska beakta det människorättsbaserade perspektivet på funktionsnedsättning. Den ska stödja deltagande och inkludering i samhällets alla aspekter.
- All habilitering och rehabilitering ska vara frivillig. Personen med funktionsnedsättning ska ge sitt fulla samtycke till alla åtgärder.
- Personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i utformningen av habilitering eller rehabilitering.
- Habilitering och rehabilitering ska finnas tillgänglig så nära hemorten som möjligt, även på landsbygden.
- Insatserna ska erbjudas till ett överkomligt pris.
- Insatserna ska vara tillgängliga och innefatta lämpliga hjälpmedel och hjälpmedelsteknik.
- Insatserna ska vara omfattande och tvärsektoriella.
- Staten ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik, rörelsehjälpmedel och modern teknologi som främjar habilitering och rehabilitering.
Rätt till stödjande beslutsfattande
En person som har behov av hjälp för att kunna fatta beslut ska få den hjälpen. Men enligt övervakningskommittén får inte den hjälpen övergå i ett ställföreträdande beslutsfattande, vilket innebär att en person bestämmer istället för en annan person – ungefär som en förälder får bestämma över sitt minderåriga barn.
Enligt artikel 12 i Funktionsrättskonventionen ska istället den som behöver hjälp att fatta sina egna beslut få ett stödjande beslutsfattande.
Det innebär att du ska få det stöd du behöver för att kunna fatta dina egna beslut. Detta innebär också att:
- Det inte är tillåtet att neka dig självbestämmande och rättshandlingsförmåga på grund av en medicinsk bedömning av din förmåga att fatta beslut.
Det är inte heller tillåtet att använda en sådan bedömning för att avgöra om du ska få stöd för att fatta dina egna beslut. Att du har behov av stöd för att fatta dina egna beslut får inte heller användas som skäl för att begränsa din rätt att bestämma själv. - Du har rätt att själv, med stöd om så krävs, ha hand om din ekonomi.
- Du har rätt att äga och hantera egendom och att kunna ta lån.
- Du har rätt att själv fatta beslut om vård och medicinsk behandling.
Du har rätt att inte utsättas för påtvingad sådan behandling. Du har rätt att inte bli instängd på en vårdavdelning på grund av ditt psykiska mående.
OBS! Hälso- och sjukvård och hälsorelaterad rehabilitering som är knuten till hälso- och sjukvården faller in under artikel 25 och inte artikel 26. Hälsorelaterad rehabilitering kan exempelvis handla om sjukgymnastik som ges på sjukhus efter en operation. Konventionen ska dock läsas och tillämpas som en helhet vilket innebär att artiklarna 25 och 26 tillsammans bildar rätten till hälso- och sjukvård, rehabilitering och habilitering.
Andra artiklar att hålla koll på
Artikel 26 ska läsas tillsammans med artikel 25 om Hälsa, men även med dessa artiklar:
Artikel 12 – Likhet inför lagen
Artikel 16 – Rätt att inte utsättas för utnyttjande och våld
Artikel 17 – Skydd för den personliga integriteten
Artikel 19 – Rätt att leva självständigt och delta i samhället
Artikel 20 – Personlig rörlighet
Artikel 22 – Respekt för privatlivet
Artikel 24 – Utbildning
Artikel 27 – Arbete och sysselsättning
Artikel 28 – Tillfredsställande levnadsstandard…
Källor och webbresurser
Huvudsaklig källa till avsnittet är Ilja Richard Pavone, ”Article 26 [Habilitation and Rehabilitation]”, i Valentina Della Fina, Rachele Cera & Giuseppe Palmisano (red), 2017,
The United Nations Convention on the rights of persons with disabilities – A commentary,
Länk till förlagets informationsida om boken
Länk till FN-kommitténs riktlinjer för den periodiska rapporteringen (Worddokument på engelska)