När du skriver ansökan

När du skriver ansökan

Illustration - Ansökan

När du ansöker om en förmån eller ett tillstånd är det du som har bevisbördan – inte myndigheten. Det betyder att du måste visa att du uppfyller kraven för att få förmånen beviljad. När en myndighet vill ingripa mot en enskild är det däremot myndigheten som har bevisbördan.

När du vill ansöka om en förmån eller ett tillstånd

Du bör alltid skicka in alla de uppgifter som myndigheten efterfrågar, men du har rätt att även skicka in annan bevisning. Du har alltså möjlighet att skicka in alla dokument som du tror kan förbättra dina möjligheter att få ansökan beviljad.

Huvudregeln vid handläggning av ärenden är att det ska ske skriftligt. Myndigheten bestämmer om du får ha en muntlig handläggning. Läs mer om detta under avsnittet Muntlighet vid handläggning av ärenden.

I den nya förvaltningslagen införs bestämmelser om hur du kan inleda ett ärende hos en myndighet. Det kan ske genom en ansökan, anmälan eller annan framställning. Bestämmelserna i lagen kräver inte att du ska skriva din ansökan, anmälan eller annan framställning. Oftast bör du dock göra det. En myndighet kan också till exempel ha en digital ansökningstjänst särskilt avsedd för en viss ärendetyp.
OBS! Det är myndigheten som bestämmer om du får inleda ditt ärende muntligt. Det kan också finnas lagstiftning som handlar om just din ärendetyp som kräver att du skriver din ansökan, anmälan eller annan inledande framställning.

I din inledande ansökan eller anmälan eller annan framställning ska du ta med följande uppgifter:

  • Information om vem du är
  • Kontaktuppgifter till dig
  • Vad ditt ärende gäller,
  • Vad du vill att myndigheten ska göra
  • Varför du ska få som du vill (alltså vilka omständigheter som du åberopar). Detta behöver inte anges om det är “uppenbart obehövligt”. Att det är uppenbart obehövligt är ett mycket högt ställt krav på att det ska vara onödigt. Det är alltså bättre att alltid ange varför du ska få som du vill.

    OBS! Den nya förvaltningslagen gör det möjligt att i vissa fall inleda ett ärende muntligt, men det innebär inte i sig en rätt att lämna fler uppgifter muntligen. 

Om du behöver lämna fler uppgifter

Om det saknas uppgifter eller information i din framställning (alltså din ansökan, anmälan eller annan inledande framställning), ska myndigheten hjälpa dig. Myndigheten ska också hjälpa dig om din framställning är ofullständig eller oklar, det vill säga otydlig. Detta framgår av serviceskyldigheten.

Om hjälp enligt serviceskyldigheten inte är tillräcklig får myndigheten förelägga dig att åtgärda bristerna, det vill säga att komplettera och rätta till det som behövs. Om du inte följer detta kan myndigheten avvisa framställningen, alltså låta bli att pröva den.

För att myndigheten ska kunna avvisa framställningen måste den ha berättat för dig att detta blir konsekvensen av att inte följa föreläggandet. Det är alltså mycket viktigt att du följer ett föreläggande och vid oklarheter om vad som förväntas av dig kontaktar myndigheten och frågar.

Myndigheten ska informera dig

Myndigheten har en skyldighet att informera dig om alla sakuppgifter som gäller ditt ärende.

Du har rätt att ta del av all information som berör ditt fall. Även information som du själv inte lämnat in. Myndigheten ska alltså informera dig om alla de sakuppgifter som myndigheten har i ärendet och som du själv inte har lämnat in.

Det finns undantag från myndighetens informationsskyldighet och det gäller bland annat i de fall det inte finns tid att informera.

Myndigheten kan välja att kommunicera med dig skriftligen eller muntligen

När myndigheten väljer hur den kommunicerar med dig ska myndigheten ta hänsyn till vad som är enklast för dig. Myndigheten ska kommunicera på ett tillgängligt sätt.  Myndigheten ska alltså välja ett sätt att  kommunicera som fungerar för dig. Om du på grund av en funktionsnedsättning behöver muntlig kommunikation ska du få det – om du behöver skriftlig kommunikation ska myndigheten erbjuda detta.

Av säkerhetsskäl ska myndigheten inte kommunicera känsliga uppgifter via mejl.

När myndigheten informerar dig om uppgifter har du rätt att kommentera dem, att lämna in fler uppgifter som du tycker behövs. Du har också rätt att lämna in ny bevisning om du tycker att det behövs, exempelvis intyg och så vidare. Kom ihåg att du har rätt att få tid på dig att svara. Tiden ska vara tillräckligt lång för att du ska hinna svara.

Du har även rätt att själv höra av dig och få ta del av all information som berör ditt fall – även information som du själv inte har lämnat in.

Ibland vill myndigheten att du hör av dig för att bekräfta att du har fått en viss handling.

Viktigt att tänka på: Glöm inte att kolla din post ordentligt om du väntar på ett beslut från en myndighet. Meddela alltid myndigheten om du är bortrest! 

Rätten till tolk

En myndighet ska använda tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt för dig som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.

Rätten till tolk gäller för dig som:

  • Har en allvarlig synnedsättning
  • Har en allvarlig hörselnedsättning
  • Har allvarliga talsvårigheter

Tolkning omfattar såväl tolkning av muntlig kommunikation som översättning av texter.

Rätten till tolk är inte absolut, utan den föregås av en behovsbedömning. Vid bedömningen ska myndigheterna ta hänsyn till vilken typ av ärende det handlar om, hur omfattande det är och vilken sorts material det rör sig om som behöver översättas eller vilken typ av muntlig kommunikation det rör sig om.

Myndigheten ska även väga kostnaden mot ärendets betydelse. 

Myndighetens beslut

Myndigheten ska alltid skriva vad beslutet handlar om och vad de har bestämt. Om du inte får din ansökan beviljad fullt ut ska myndigheten ge dig en förklaring i sitt beslut.

Motiveringen av beslutet ska vara begriplig och skriven med ett språkbruk som är lätt att förstå. Myndigheten måste upplysa dig om vilka sakförhållanden som ligger till grund för beslutet: Vad tycker myndigheten saknas i din bevisning? Och vilka sakförhållanden anser myndigheten att du har bevisat? 

Myndigheten kan besluta att säga “ja” eller “nej” till din ansökan, men de kan också besluta andra saker.

Det här kan myndigheten besluta:

  • Bifall – du får din ansökan beviljad och får sökt förmån eller tillstånd.

  • Delvis befall – du får din ansökan beviljad i vissa avseenden, men inte fullt ut.

  • Avslås – Du får nej på din ansökan.

  • Återförvisas – Domstol eller högre myndighet lämnar tillbaka ett överklagat ärende till beslutande myndighet för ny bedömning.

  • Överlämnande – Domstol eller högre myndighet kan vid bifall/delvis bifall lämna tillbaka ärendet till beslutande myndighet om någon åtgärd behöver vidtas. Exempelvis att verkställa ett beslut om rätt till bostad med särskild service.

  • Avvisning – Även här kan myndigheten låta bli att pröva ärendet. Detta kan ske om exempelvis ett överklagande kommer in för sent, om ett beslut inte kan överklagas, om just den enskilde inte har rätt överklaga eller ansöka (saknar talerätt), eller om de handlingar som krävs trots uppmaning inte har skickats in.